Ingen titel

Jo, igår var det en helt jävla vanlig söndag.

förutom att Emil fyllde år <3 grattis :'D

Och så började jag chatta med en gammal chattkompis igen, det var roligt. Vi diskuterade Traktorer och flashbacks Ö-ö

Nåväl... det händer aldrig nåt spännande i mitt liv, så jag har inget vettigt att skriva om just nu ^^'

Nothing here, nothing there

Jag har börjat sova mindre på senare tid... Jag vet inte varför, men jag sitter uppe hela nätterna och gör i princip ingenting...

Sömnbristen går ju då ut på skolan, men orka bry sig... Jag har ändå ingen motivation... Jag går bara dit för att mamma skulle döda mig annars...

Ibland får jag en känsla av att folk runt mig är främlingar, att jag aldrig lärt känna dom på riktigt... och att allt bara är ett spel... Jag vet inte varför, men så är det...
Och andra gånger kan jag kolla på mig själv i spegeln och undra Är det här verkligen jag? Jag menar, ibland känner jag inte igen mig själv, på sättet jag beter mig och så. Är det verkligen jag, eller är det ett spel jag spelar för att folk inte ska lära känna den riktiga Jag? Har jag alltid spelat det här spelet? Eller har jag börjat med det på senare tid? Jag vet inte, jag hittar inget svar...

Men folk förändras, som det så fint heter. Men jag vet inte om det är jag, eller om det är som andra som förändras. Jag vet inget längre, det är så jobbigt...

I'm seeking, but I can't see

Men alltså urgh.

Mitt liv failar allt. det känns så värdelöst, jag gör aldrig nåt, jag vidgar aldrig mina vyer. Jag slösar bort min ungdom på ett sitta hemma och glo på en dataskärm jämt.
Men vad annars ska jag göra? det finns inget annat att göra. Jag har tappat kontakten med alla, jag har inga pengar, ingenstans att åka, inget alls.

Livet är bara meningslöst.

Och ibland när jag vaknar kan jag bara känna "Fuck it all", jag känner helt enkelt inte för att leva, jag vill bara ligga i sängen och dö. Det känns meningslöst att gå till skolan och lära mig en massa jag inte behöver, att höra på lärarnas prat och allt sånt. Jag gömmer mig i anime och musik och whatever, och även om jag älskar det, så kan det kännas fel ibland. Allt känns fel. Det enda som gör det värt att gå till skolan är min klass, och det är några där som jag inte tål. Och det känns som om det mest bara är en massa skitsnack nuförtiden... vad hände med dom glada dagarna då alla var kompisar (typ)? Det är så tråkigt att vi börjar göra som andra klasser...

Ibland så längtar jag faktiskt tillbaka till högstadiet... Jag hade liksom kvar mina gamla kompisar då... jag har tappat kontakten med dom. Den enda jag har kontakt med nu är Bääla, och hon bor tio mil härifrån... det är knäppt...


Och jag vet inte längre vad jag vill göra med mitt liv. Alla drömmar känns så orealistiska... Jag har inte hittat min grej än...

Jag måste leta vidare...

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0