Se dig aldrig om - 27/08-08
Du frågar mig vad kärlek är
men jag vet inget om det där
bara sånt som man kan mäta
kan jag förstå
Det är intressant
att se
hur du
helt enkelt
inte bryr dig längre
men jag vet inget om det där
bara sånt som man kan mäta
kan jag förstå
Det är intressant
att se
hur du
helt enkelt
inte bryr dig längre
Det spelar ingen roll, framtiden är ändå utom räckhåll för oss - 26/08-08
Idag klippte jag mig, och jag har nog aldrig känt mig så här nöjd med mig själv någonsin. Men det är bara trivialt, inget att bry sig om. Mår Jag bra behöver ingen bry sig om det.
Men jag har tänkt på många saker den senaste tiden. Många dåliga saker.
Det är två år sedan jag började nian, och ändå känns det som om det vore tvåhundra. Hur kan det vara så? Jag menar, två år... Det är ingenting.
Och jag vet inte vad som har hänt med mig. Jag menar, vad hände med den depprimerade överaggressiva anna som fanns under högstadiet? Vart tog hon vägen? Vart är hon nu? och vad är det för Anna som existerar just nu?
Är allt det här ett tecken på mognad?
Jag vet inte.
Vet du?
Men jag har tänkt på många saker den senaste tiden. Många dåliga saker.
Det är två år sedan jag började nian, och ändå känns det som om det vore tvåhundra. Hur kan det vara så? Jag menar, två år... Det är ingenting.
Och jag vet inte vad som har hänt med mig. Jag menar, vad hände med den depprimerade överaggressiva anna som fanns under högstadiet? Vart tog hon vägen? Vart är hon nu? och vad är det för Anna som existerar just nu?
Är allt det här ett tecken på mognad?
Jag vet inte.
Vet du?
The Make up killed the natural beauty - 23/08-08
Dagens låt
En sak jag har funderat över dom senaste dagarna är smink.
Vissa personer jag känner kan knappt gå utanför dörren utan fem ton smink på sig. Jag fattar det inte.
Och det här med "Sminka sig naturligt". Hur kan man sminka sig Naturligt?! Smink är det mest onaturliga som finns, typ.
Det är framställt för att man ska bli "snyggare" och "vackrare", men enligt mig så ser det bara så... plastikt och tillgjort ut i många fall. Ok, jag erkänner, vissa människor är jävligt snygga i smink, med that doesn't matter, eftersom dom är snyggare utan.
Jag förstår om dom som har mycket acne/fräknar/leverfläckar vill sminka över det, men dom andra behöver det inte.
Samma sak med Plastikoperationer, jag förstå att om man har en missbildning/ärr/brännsår/el dylitk så vill man bli av med den, och då hjälper ju Plastikoperationer. Men är man en naturligt vacker människa så behöver man det inte.
Jag förstår verkligen inte hur människan funkar i mångt och mycket.
My style-My life
Satt ock läste igenom Weras blogg, och fann detta underbara inlägg http://slayingthedreamer.blogg.se/2008/july/47-08-but-my-body-just-wants-to-slam.html.
Och det fick mig att tänka på att jag vill ändra på mig själv. Nåt drastiskt.
Och det ska jag göra.
Jag ska klippa mig i en rolig frisyr (som är väldigt lik den jag hade förut) och sen ska jag (kanske) färga håret Orangea.
Men på klädesfronten lär det gå segt, eftersom det kostar pengar att skaffa nytt, och jag måste spara spara spara till UppCon i Januari och Stockholm nästa sommar.
Och Wera!
Hur visste du vem jag hade känslor för? Ô.o
Jag kom på det nu XD
Och det fick mig att tänka på att jag vill ändra på mig själv. Nåt drastiskt.
Och det ska jag göra.
Jag ska klippa mig i en rolig frisyr (som är väldigt lik den jag hade förut) och sen ska jag (kanske) färga håret Orangea.
Men på klädesfronten lär det gå segt, eftersom det kostar pengar att skaffa nytt, och jag måste spara spara spara till UppCon i Januari och Stockholm nästa sommar.
Och Wera!
Hur visste du vem jag hade känslor för? Ô.o
Jag kom på det nu XD
Song or Suicide? What to choose?
Sorrow rebuild me as I step out the light
Misery strenghen me as I say my goodbyes
I heal my wounds with grief and
Dream of you and weep myself alive
Misery strenghen me as I say my goodbyes
I heal my wounds with grief and
Dream of you and weep myself alive
I still have feelings for you.
It feels worthless.
Since you doesn't love me anymore.
Burn motherfucker, burn
Let us say that love is something good.
Let us say that love is something nice.
Let us say that love is something neccesary.
Pfft.
Lies.
Let us say that love is something nice.
Let us say that love is something neccesary.
Pfft.
Lies.
A goddamn hypocrite
No, I won’t surrender at any cost.
You're something so sweet and tender from my heart.
Yes, I have done my evil, I’ve done my good.
Just believe me, Honey I won’t let go of you.
You are the one
And there is no regret at all.
You are the one
And there is no regret at all.
We had our share of misfortune, We’ve had our blues
And God is not on our side.
Yes, it’s true.
You keep forgetting, Baby, the beauty of us, too.
There is no one who can take that away from me and you.
You are the one
And there is no regret at all.
You are the one
And there is no regret at all.
You are the one
And there is no regret at all.
You are the one
And there is no regret at all.
Hur känns det att vara kär? Hur känns det att vara bubbligt, rosaskimrande förälskad?
Jag vet inte längre, kommer inte att veta på länge.
Kärlek, vad är det?
Jag förstår inte hur ens liv kan cirkulera runt en enda person. Hur den personen kan få en att ändra på hur man själv är, bara för att man vill att den ska gilla en mer.
Bullshit liksom. Kärlek är bullshit.
Jag tror inte på Kärleken.
Jag har läst om den, och vill ni veta nåt?
Förälskelsen är det stadiumet som ska se till att parningen funkar.
Och sen blir det kärlek, för att ungen ska få en bra uppväxt, och för att kvinnan inte ska behöva vara ensam under graviditeten.
Och sen
tar det slut.
Sen kommer man inte ihåg några fina känslor mer. Man minns bara dom dåliga, hatiska känslor, som dyker upp i slutet av ett förhållande.
Jag vet att du inte kommer att se det här, men jag tänker iaf skriva det. Jag hatar dig. Du förstår inte. Du ser inte. Och det enda du faktiskt ser är inte mig. Jag mår dåligt när jag tänker på dig, mestadels för att jag faktiskt tycker om dig. Jag vill att du ska hålla om mig, hålla mig nära och tycka om mig tillbaka. Jag vet att jag förstörde alla chanser för oss för länge sen, och jag har velat be om förlåtelse, men vi har inte kunnat prata sedan all det där. Inte som vi brukade prata. Allt är mitt fel. Förlåt.
Song or suicide?
Jag tror jag är sjuk på nåt seriöst sätt...
Mina symptom:
En hemsk huvudvärk
Är ständigt törstig, no matter hur mycket jag dricker
Måste på toa jätteofta
kan bli yr lite nu och då
har ingen matlust
Kan inte sova mer än ett par timmar åt gången
Mina armar och ben är svaga, ibland känns det som om jag inte kan hålla upp grejer ordentligt.
Det låter som diabetes D: det är hemsk. Jag är rädd för att gå till doktorn, jag är rädd för att berätta för mamma. Allt är så jobbigt nu D: Jag orkar inte vara på skolan, jag orkar inte kliva upp ur sängen för att äta (inte för att jag är hungrig då, men ändå).
Jag orkar inte med det här D: Jag är ju redan efter I skolan, och nu hamnar jag ännu mer efter.
Jag brukar inte gråta, men det här får mig att göra det. Det är så jävla jobbigt nu. Och det känns som om mamma inte skulle förstå om jag sa nåt...
Usch...
Hey Hey, I wanna be a rockstar
Blä på allt. Mina knän muppar sig D: Jag vill inte missa nåt mer av skolan >.< Jag ligger redan efter D': Och så måste jag ha nya glasögon >.< DYYYRT!!! Och så har jag världens mensvärk *vill INTE vara tjej nu* Och så har jag blivit så djävulskt trött på allt. No exception there.
Och så har jag fått värsta längtan efter att få bli en rockstjärna, alltså, en riktig rockstjärna, vars musik berör folk D:
Men det kommer aldrig att ske... ARGH!!!!
Jag är less på allt. Orkar inte med det här längre nu >.<
I'm seeking, but I can't see
Men alltså urgh.
Mitt liv failar allt. det känns så värdelöst, jag gör aldrig nåt, jag vidgar aldrig mina vyer. Jag slösar bort min ungdom på ett sitta hemma och glo på en dataskärm jämt.
Men vad annars ska jag göra? det finns inget annat att göra. Jag har tappat kontakten med alla, jag har inga pengar, ingenstans att åka, inget alls.
Livet är bara meningslöst.
Och ibland när jag vaknar kan jag bara känna "Fuck it all", jag känner helt enkelt inte för att leva, jag vill bara ligga i sängen och dö. Det känns meningslöst att gå till skolan och lära mig en massa jag inte behöver, att höra på lärarnas prat och allt sånt. Jag gömmer mig i anime och musik och whatever, och även om jag älskar det, så kan det kännas fel ibland. Allt känns fel. Det enda som gör det värt att gå till skolan är min klass, och det är några där som jag inte tål. Och det känns som om det mest bara är en massa skitsnack nuförtiden... vad hände med dom glada dagarna då alla var kompisar (typ)? Det är så tråkigt att vi börjar göra som andra klasser...
Ibland så längtar jag faktiskt tillbaka till högstadiet... Jag hade liksom kvar mina gamla kompisar då... jag har tappat kontakten med dom. Den enda jag har kontakt med nu är Bääla, och hon bor tio mil härifrån... det är knäppt...
Och jag vet inte längre vad jag vill göra med mitt liv. Alla drömmar känns så orealistiska... Jag har inte hittat min grej än...
Jag måste leta vidare...
You're something so sweet and tender from my heart.
Yes, I have done my evil, I’ve done my good.
Just believe me, Honey I won’t let go of you.
You are the one
And there is no regret at all.
You are the one
And there is no regret at all.
We had our share of misfortune, We’ve had our blues
And God is not on our side.
Yes, it’s true.
You keep forgetting, Baby, the beauty of us, too.
There is no one who can take that away from me and you.
You are the one
And there is no regret at all.
You are the one
And there is no regret at all.
You are the one
And there is no regret at all.
You are the one
And there is no regret at all.
Hur känns det att vara kär? Hur känns det att vara bubbligt, rosaskimrande förälskad?
Jag vet inte längre, kommer inte att veta på länge.
Kärlek, vad är det?
Jag förstår inte hur ens liv kan cirkulera runt en enda person. Hur den personen kan få en att ändra på hur man själv är, bara för att man vill att den ska gilla en mer.
Bullshit liksom. Kärlek är bullshit.
Jag tror inte på Kärleken.
Jag har läst om den, och vill ni veta nåt?
Förälskelsen är det stadiumet som ska se till att parningen funkar.
Och sen blir det kärlek, för att ungen ska få en bra uppväxt, och för att kvinnan inte ska behöva vara ensam under graviditeten.
Och sen
tar det slut.
Sen kommer man inte ihåg några fina känslor mer. Man minns bara dom dåliga, hatiska känslor, som dyker upp i slutet av ett förhållande.
Mina symptom:
En hemsk huvudvärk
Är ständigt törstig, no matter hur mycket jag dricker
Måste på toa jätteofta
kan bli yr lite nu och då
har ingen matlust
Kan inte sova mer än ett par timmar åt gången
Mina armar och ben är svaga, ibland känns det som om jag inte kan hålla upp grejer ordentligt.
Det låter som diabetes D: det är hemsk. Jag är rädd för att gå till doktorn, jag är rädd för att berätta för mamma. Allt är så jobbigt nu D: Jag orkar inte vara på skolan, jag orkar inte kliva upp ur sängen för att äta (inte för att jag är hungrig då, men ändå).
Jag orkar inte med det här D: Jag är ju redan efter I skolan, och nu hamnar jag ännu mer efter.
Jag brukar inte gråta, men det här får mig att göra det. Det är så jävla jobbigt nu. Och det känns som om mamma inte skulle förstå om jag sa nåt...
Usch...
Och så har jag fått värsta längtan efter att få bli en rockstjärna, alltså, en riktig rockstjärna, vars musik berör folk D:
Men det kommer aldrig att ske... ARGH!!!!
Jag är less på allt. Orkar inte med det här längre nu >.<
Mitt liv failar allt. det känns så värdelöst, jag gör aldrig nåt, jag vidgar aldrig mina vyer. Jag slösar bort min ungdom på ett sitta hemma och glo på en dataskärm jämt.
Men vad annars ska jag göra? det finns inget annat att göra. Jag har tappat kontakten med alla, jag har inga pengar, ingenstans att åka, inget alls.
Livet är bara meningslöst.
Och ibland när jag vaknar kan jag bara känna "Fuck it all", jag känner helt enkelt inte för att leva, jag vill bara ligga i sängen och dö. Det känns meningslöst att gå till skolan och lära mig en massa jag inte behöver, att höra på lärarnas prat och allt sånt. Jag gömmer mig i anime och musik och whatever, och även om jag älskar det, så kan det kännas fel ibland. Allt känns fel. Det enda som gör det värt att gå till skolan är min klass, och det är några där som jag inte tål. Och det känns som om det mest bara är en massa skitsnack nuförtiden... vad hände med dom glada dagarna då alla var kompisar (typ)? Det är så tråkigt att vi börjar göra som andra klasser...
Ibland så längtar jag faktiskt tillbaka till högstadiet... Jag hade liksom kvar mina gamla kompisar då... jag har tappat kontakten med dom. Den enda jag har kontakt med nu är Bääla, och hon bor tio mil härifrån... det är knäppt...
Och jag vet inte längre vad jag vill göra med mitt liv. Alla drömmar känns så orealistiska... Jag har inte hittat min grej än...
Jag måste leta vidare...
