I'm the weak, and you're the strong - 30/08-08




Skylar blue - Det enda band som fått mig att gråta utan anledning.
Det enda band som jag kan lyssna på en hel natt, utan att vilja hoppa över en låt eller byta musik.
Det band jag lyssnar på när jag rannsakar mina känslor, mitt inre, mitt medvetna och undermedvetna.

Det band jag lyssnade på när jag skrev Almost Lovers.

Den fanfic som på något vis speglar mitt förflutna, som på ett morbidt vackert sätt lyckades återspegla mina känslor som jag gömt långt inne i mitt hjärta.

Den fanfic som fick mig att förstå.
Förstå mig själv och varför jag är som jag är i vissa lägen.

Den fick mig även att minnas.
Varför jag fick svårt med att visa jobbiga känslor såsom Nedstämdhet och sorg.
Varför jag har svårt att gråta.

 Varför jag har svårt att visa när jag tycker om någon, varför jag har svårt att låta människor komma mig för nära, varför jag sårar dom som lyckas rubba min mur.

Jag vill inte att någon ska kunna öppna upp mig, och sedan lämna mig, naken och försvarslös.

På grund av denna mur, har jag sårat någon jag höll väldigt nära mitt hjärta.
Vi det som var viktigast för mig.
Att kunna prata med varandra.
Jag kommer aldrig kunna prata med den personen igen, inte på samma sätt.
Och jag kommer aldrig att kunna be om förlåtelse öga mot öga.
För att jag är feg.
Feg och svag.

Men jag säger det här istället:

Förlåt mig.
Jag menade det inte.
Jag menade inte att såra dig.

Jag älskar dig.

Send me a song to remind me of where I belong - 28/08-08

Jag känner att jag inte vill ha sång längre, jag orkar inte med det. Barbro är säkert en bra lärare, men hon förstår inte hur det är att stå där framför henne med Wera och Ronny och försöka, jag menar verkligen försöka göra sitt bästa, och sedan få höra
"Du måste ta i mer, Anna. Du hörs ju inte. Kom igen, det är ju bara du, jag, Ronny och Weronica här. Du klarar av det, så ta i nu."

Eller när hon försöker få bara mig att sjunga. Ensammen. Utan att ha Ronny och Wera med i sången utan bara i refrängen. Det går bara inte.

Även om folk säger "Du sjunger ju bra Anna!" så kan jag inte tro dom. Det låter ju inte bra i mina öron. Och låter det inte bra för mig, kan det ju knappast låta bra för andra.

Och Barbro är dålig på att förstå att jag inte kan ta höga toner, att jag är en väldigt mörk alt. Hon förstår mig inte alls.
Jag har en känsla av att hon inte tycker om mig, för att jag inte är en "Superelev".

Jag sjunger hellre på ensemblen, för där känner jag mig trygg, med musikarna och Benka.
Men nu när Benka är utbytt mot Jan, och när ettorna kommer att vara med, har jag ingen lust att vara med där heller. Jag menar, att sjunga när 7 nya personer är med, verkar inte så frestande.

Då byter jag hellre till bild, eller bara skiter i allt.

Se dig aldrig om - 27/08-08

Du frågar mig vad kärlek är
 men jag vet inget om det där
 bara sånt som man kan mäta
kan jag förstå





Det är intressant

att se

hur du

helt enkelt


inte bryr dig längre


Det spelar ingen roll, framtiden är ändå utom räckhåll för oss - 26/08-08

Idag klippte jag mig, och jag har nog aldrig känt mig så här nöjd med mig själv någonsin. Men det är bara trivialt, inget att bry sig om. Mår Jag bra behöver ingen bry sig om det.

Men jag har tänkt på många saker den senaste tiden. Många dåliga saker.

Det är två år sedan jag började nian, och ändå känns det som om det vore tvåhundra. Hur kan det vara så? Jag menar, två år... Det är ingenting.
Och jag vet inte vad som har hänt med mig. Jag menar, vad hände med den depprimerade överaggressiva anna som fanns under högstadiet? Vart tog hon vägen? Vart är hon nu? och vad är det för Anna som existerar just nu?

Är allt det här ett tecken på mognad?

Jag vet inte.

Vet du?

The Make up killed the natural beauty - 23/08-08


Dagens låt



En sak jag har funderat över dom senaste dagarna är smink.

Vissa personer jag känner kan knappt gå utanför dörren utan fem ton smink på sig. Jag fattar det inte.

Och det här med "Sminka sig naturligt". Hur kan man sminka sig Naturligt?! Smink är det mest onaturliga som finns, typ.

Det är framställt för att man ska bli "snyggare" och "vackrare", men enligt mig så ser det bara så... plastikt och tillgjort ut i många fall. Ok, jag erkänner, vissa människor är jävligt snygga i smink, med that doesn't matter, eftersom dom är snyggare utan.
Jag förstår om dom som har mycket acne/fräknar/leverfläckar vill sminka över det, men dom andra behöver det inte.

Samma sak med Plastikoperationer, jag förstå att om man har en missbildning/ärr/brännsår/el dylitk så vill man bli av med den, och då hjälper ju Plastikoperationer. Men är man en naturligt vacker människa så behöver man det inte.

Jag förstår verkligen inte hur människan funkar i mångt och mycket.

My style-My life

Satt ock läste igenom Weras blogg, och fann detta underbara inlägg http://slayingthedreamer.blogg.se/2008/july/47-08-but-my-body-just-wants-to-slam.html.

Och det fick mig att tänka på att jag vill ändra på mig själv. Nåt drastiskt.
Och det ska jag göra.
Jag ska klippa mig i en rolig frisyr (som är väldigt lik den jag hade förut) och sen ska jag (kanske) färga håret Orangea.
Men på klädesfronten lär det gå segt, eftersom det kostar pengar att skaffa nytt, och jag måste spara spara spara till UppCon i Januari och Stockholm nästa sommar.

Och Wera!
Hur visste du vem jag hade känslor för? Ô.o
Jag kom på det nu XD

Song or Suicide? What to choose?

Sorrow rebuild me as I step out the light
 Misery strenghen me as I say my goodbyes
 I heal my wounds with grief and
Dream of you and weep myself alive

 I still have feelings for you.
It feels worthless.
Since you doesn't love me anymore.

Burn motherfucker, burn

Let us say that love is something good.
Let us say that love is something nice.
Let us say that love is something neccesary.

Pfft.

Lies.



A goddamn hypocrite
No, I won’t surrender at any cost.
You're something so sweet and tender from my heart.
Yes, I have done my evil, I’ve done my good.
 Just believe me, Honey I won’t let go of you.

 You are the one
 And there is no regret at all.
 You are the one
And there is no regret at all.

We had our share of misfortune, We’ve had our blues
 And God is not on our side.
Yes, it’s true.
You keep forgetting, Baby, the beauty of us, too.
There is no one who can take that away from me and you.

You are the one
 And there is no regret at all.
You are the one
And there is no regret at all.

 You are the one
And there is no regret at all.
You are the one
And there is no regret at all.




Hur känns det att vara kär? Hur känns det att vara bubbligt, rosaskimrande förälskad?
Jag vet inte längre, kommer inte att veta på länge.
Kärlek, vad är det?
Jag förstår inte hur ens liv kan cirkulera runt en enda person. Hur den personen kan få en att ändra på hur man själv är, bara för att man vill att den ska gilla en mer.

Bullshit liksom. Kärlek är bullshit.
Jag tror inte på Kärleken.
Jag har läst om den, och vill ni veta nåt?
Förälskelsen är det stadiumet som ska se till att parningen funkar.
Och sen blir det kärlek, för att ungen ska få en bra uppväxt, och för att kvinnan inte ska behöva vara ensam under graviditeten.

Och sen

tar det slut.

Sen kommer man inte ihåg några fina känslor mer. Man minns bara dom dåliga, hatiska känslor, som dyker upp i slutet av ett förhållande.








Jag vet att du inte kommer att se det här, men jag tänker iaf skriva det. Jag hatar dig. Du förstår inte. Du ser inte. Och det enda du faktiskt ser är inte mig. Jag mår dåligt när jag tänker på dig, mestadels för att jag faktiskt tycker om dig. Jag vill att du ska hålla om mig, hålla mig nära och tycka om mig tillbaka. Jag vet att jag förstörde alla chanser för oss för länge sen, och jag har velat be om förlåtelse, men vi har inte kunnat prata sedan all det där. Inte som vi brukade prata. Allt är mitt fel. Förlåt.

RSS 2.0