I'm the weak, and you're the strong - 30/08-08
Skylar blue - Det enda band som fått mig att gråta utan anledning.
Det enda band som jag kan lyssna på en hel natt, utan att vilja hoppa över en låt eller byta musik.
Det band jag lyssnar på när jag rannsakar mina känslor, mitt inre, mitt medvetna och undermedvetna.
Det band jag lyssnade på när jag skrev Almost Lovers.
Den fanfic som på något vis speglar mitt förflutna, som på ett morbidt vackert sätt lyckades återspegla mina känslor som jag gömt långt inne i mitt hjärta.
Den fanfic som fick mig att förstå.
Förstå mig själv och varför jag är som jag är i vissa lägen.
Den fick mig även att minnas.
Varför jag fick svårt med att visa jobbiga känslor såsom Nedstämdhet och sorg.
Varför jag har svårt att gråta.
Varför jag har svårt att visa när jag tycker om någon, varför jag har svårt att låta människor komma mig för nära, varför jag sårar dom som lyckas rubba min mur.
Jag vill inte att någon ska kunna öppna upp mig, och sedan lämna mig, naken och försvarslös.
På grund av denna mur, har jag sårat någon jag höll väldigt nära mitt hjärta.
Vi det som var viktigast för mig.
Att kunna prata med varandra.
Jag kommer aldrig kunna prata med den personen igen, inte på samma sätt.
Och jag kommer aldrig att kunna be om förlåtelse öga mot öga.
För att jag är feg.
Feg och svag.
Men jag säger det här istället:
Förlåt mig.
Jag menade det inte.
Jag menade inte att såra dig.
Jag älskar dig.
Kommentarer
Trackback
